För tio år sedan drabbades Sven-Bertil Taube av ögonsjukdomen makuladegeneration och idag är hans syn kraftigt försämrad. Men med frun Mikaela vid sin sida kan han fortsätta arbeta med glädjeämnena musik och film.
Åldersförändringar i gula fläcken, så kallad makuladegeneration, är en av våra vanligaste ögonsjukdomar. Syncellerna slutar att fungera och synen blir allt sämre. Var tredje person över 75 år har någon form av åldersförändring i gula fläcken och vanligast är att man drabbas av våt makuladegeneration, som också är den svåraste varianten. Nya blodkärl växer in på näthinnan och orsakar svullnad, vilket skadar och slår ut syncellerna ytterligare.
Upptäcktes under en TV-inspelning
Den folkkäre artisten Sven-Bertil Taube är en av många som har drabbats av sjukdomen. Det var i samband med inspelningarna av tv-programmet Stjärnorna på slottet för tio år sedan som han upptäckte att han hade svårt att läsa.
– Jag har haft bra syn hela livet, jag har använt glasögon för bilkörning ibland och för att se på film. Men under inspelningen av programmet skulle jag läsa en dikt och då märkte jag att jag hade svårt att se vad det stod. Jag kunde inte läsa och det kändes så klart väldigt besvärligt, berättar Sven-Bertil.
Under de följande månaderna blev synen allt sämre. Våt makuladegeneration leder nästan aldrig till totalt blindhet men i värsta fall kan man till slut inte läsa tidningar, se på tv eller åka buss. Idag har Sven-Bertil ledsyn på ena ögat medan det andra ögat är betydligt sämre. Med det ögat uppfattar han endast rörelser, ljus och mörker. Han kan orientera sig men kan inte längre titta på tv, läsa eller skriva. Med hjälp av ett speciellt förstoringsglas kan han dock läsa ett ord i taget och använda mobilen för att ringa och skicka sms. Manus och sångtexter måste han lära sig utantill med frun Mikaelas hjälp. Under promenader använder han ibland en vit käpp som stöd och för att göra andra uppmärksamma på att hans syn är nedsatt. Men under resor är Mikaela återigen ett viktigt stöd.
– Jag har fått anpassa livet efter hur synen har förändrats. Men jag får stor hjälp av min fru, jag skulle inte klara mig utan henne. Självklart påverkar det ens vardag och livskvalitet när man inte kan läsa, skriva och köra bil längre, det påverkar ju allting. Men samtidigt är jag så lyckligt lottad att jag får väldigt mycket hjälp av min fru, det gör att jag kan fortsätta arbeta, berättar Sven-Bertil.
”Det blir inte bättre för att man klagar”
Teater kan han tyvärr inte längre jobba med då det inte fungerar att stå på scenen. Även andra delar i livet har han fått göra avkall på, som att uppleva en konstutställning till exempel, berättar Mikaela.
– Han kan inte heller se hur någon ser ut vilket så klart är väldigt tufft, säger hon. Men det är sällan han pratar om det, jag upplever aldrig att han klagar över att han inte ser som förut och att livet har blivit annorlunda.
– Det är uppenbart att jag har vissa handikapp, men det blir inte bättre för att man klagar, menar Sven-Bertil. Det ingår som en del i tillvaron och jag försöker bara hantera det på bästa sätt. Just nu är det full fart med jobb, konserter och film. Jag har att göra och har på så sätt inte tid att tänka på att jag ser dåligt. Och det håller onekligen humöret uppe.