Louise Hoffsten har fått känna på livets upp- och nedgångar, inte minst genom sjukdomen MS, en ständig följeslagare sedan 20 år tillbaka. Men med åren har hon kommit till insikt om hur rikt livet också kan vara. Och det är musiken och kärleken till familjen som är kärnan i det hela.
När Louise Hoffsten svarar i telefonen sitter hon i bilen på väg till en ny stad, en ny scen. Hon är mitt uppe i en höstturné tillsammans med den finska bluesorkestern Wentus Blues Band. I vinter väntar fler uppträdanden, då med låtar från det nya albumet ”L” som släpptes i september. Att arbeta med den nya skivan har varit som rena medicinen, berättar hon.
– Det har varit så lustfyllt och roligt. Jag har fått jobba med underbara musiker och vi har tagit god tid på oss. Musiken och turnerandet har alltid varit mitt liv, det känns skönt att få vara tillbaka.
Fick diagnosen MS
För tjugo år sedan fick Louise Hoffsten beskedet att hon drabbats av MS, multipel skleros. Diagnosen kom som en chock och den första tiden var en mörk tillvaro av mycket ilska och oro inför framtiden. Hur skulle sjukdomen påverka resten av hennes liv? Ett tag trodde hon att allt var kört. I samma veva blev hon lämnad av sin dåvarande man för en annan kvinna. 1998 kom hon ut med sin första bok ”Blues”, skriven i vredesmod över sjukdomsbeskedet och uppbrottet.
Men livet tog inte slut. En tid senare träffade hon Dan. De gifte sig och tillsammans fick de sonen Adrian. Med hjälp av bromsmediciner har hennes MS hållits i schack och kommer i skov. Känslorna och tankarna kring den kroniska sjukdomen har också förändrats med åren. Hon har lärt sig att leva med det, den objudne gästen som hon själv beskriver det.
– Sjukdomen är där hela tiden, den kommer aldrig att försvinna. Med det finns sätt att hantera den, och det är det budskap jag vill föra fram till andra som har drabbats. Det går att lära sig leva med MS.
Motion och mindre stress
Med åren har hon också lärt sig att dra ner på takten ibland och säga nej till saker. Särskilt med ett arbete i musikbranschen med den stress och press som finns där. För mycket stress triggar även igång sjukdomen.
– För min del har det varit viktigt att leva på mitt liv som vanligt för att orka. Att ha en familj, träffa vänner och försöka röra på mig så mycket som möjligt.
Louise tränar då och då på ett rehabcenter. Allra bäst gillar hon att simma. När hon behöver en paus och vill koppla av bakar hon gärna småkakor, umgås med familjen, äter god mat eller promenerar.
Att hitta tillbaka
Allt sedan hon gick ut och berättade om sin diagnos har det blivit många intervjuer under åren. Ofta har fokus legat på livet med sjukdomen och både artisten och personen Louise har fått komma i skymundan. Men genom att arbeta vidare med musiken har hon kunnat hitta tillbaka till sig själv.
– Jag har bara fortsatt göra det jag alltid har gjort. Att spela in skivor, turnera och uppträda för publik. Det är musiken som är det centrala. Jag tror det handlar om att hitta lusten till det man gillar att göra, oavsett vad som sker i livet.
Musikstilen har liksom Louise själv förändrats med åren. De lite hårdare, rockigare tonerna som fick ta större plats när hon var yngre har gått över till ett annat tempo. Bluesen finns också där, hennes livslånga musikaliska kärlek. Det är det som skaver och inte är helt perfekt i bluesen som lockar henne. Som folkkär sångerska och artist, med flera decennier lång erfarenhet har hon också sett hur musikbranschen har förändrats med allt snabbare jakt på perfektion och nya hitlåtar i fokus.
– Musikbranschen idag är helt annorlunda, det är sådan press. En artist som jag borde egentligen inte finnas. Men samtidigt har det också kommit fram mycket nya duktiga artister, framför allt fler kvinnor och det är jätteroligt.
Att följa sin egen väg
Våren 2015 kom Louise nya bok ”En näve grus”. Tillsammans med författaren Lena Katarina Swanberg tecknas en tillbakablick på de senaste tjugo åren där minnen och episoder varvas med hennes tankar om livet. Bland annat skriver hon om en pilgrimshelg i Vadstena, en upplevelse som gjorde avtryck på henne.
– Det var otroligt befriande att slippa den ständiga stressen i musikbranschen och få träffa människor som inte jobbade med samma saker som jag. Det fanns ett lugn där och en acceptans. Jag fick många fina och bra samtal som var väldigt värdefulla. Det var som en tröst.
I boken berättar hon om sin livslånga kärlek till musiken, om maken Dan och sonen Adrian men också om livets olika prövningar. Som att förlora sin far till Alzheimers och chockbeskedet om makens cancer dagen innan bröllopet. Läsaren får också en bild av vad det har inneburit att leva med en kronisk sjukdom. Bland annat hennes insikt om att tillvaron inte alltid är perfekt. Ibland skaver livet när det kommer en näve grus i maskineriet.
– Den första boken, Blues, skrev jag ur ett raseri. Med den här boken vill jag jobba tillsammans med en författare. Jag behövde någon att prata med och spegla sig mot för att få ett perspektiv på saker och ting. Jag ville göra det för andra med samma diagnos och ge en lite positivare bild av hur det är att leva med MS.
– Jag kan inte ge några råd om specialkost eller liknande utan bara berätta om vad som har fungerat för mig. Försök hitta en motionsform som passar dig. Ät och drick bra. Skaffa dig några goda skratt om dagen. Hitta din egen väg och följ den.
Fakta Louise Hoffsten
Yrke: Sångerska, artist, låtskrivare, författare och föreläsare.
Bor: I en grön villa i Enskede Gård utanför Stockholm
Familj: Maken Dan och sonen Adrian
Född: Den 6 september 1965
Aktuell med: Nya albumet ”L” som släpptes i september 2015 och boken ”En näve grus”, Forum förlag, 2015.
Karriär i urval: Första skivan ”Genom eld och vatten” kom 1987, genombrottet med ”Rythm & Blonde” 1993, debuterade som författare med boken ”Blues” 1998, deltog i tv-serien Stjärnorna på slottet 2011 och i Melodifestivalen 2013, var den första kvinnliga artisten att spela in ett helt Elvisalbum, som kom ut 2014.
Fakta: Det här sker i kroppen vid MS
Multipel Skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som angriper det centrala nervsystemet. Sjukdomen innebär att inflammationer och ärr uppstår på nervtrådarna och gör att impulser inte kommer fram som de ska. Eftersom inflammationerna kan finnas på olika ställen i det centrala nervsystemet kan man också få besvär i olika delar av kroppen. Till exempel kan man bli svag i benet om nervtrådar till musklerna i ett ben inflammeras. Symtomen varierar även mellan olika personer med MS. Till de vanligaste symtomen hör känselrubbningar, muskelstelhet, synbesvär, trötthet, värk, gång- och balanssvårigheter och skakningar. Oftast går sjukdomen i skov, med åren kan man bli sämre även mellan skoven.
Källa: 1177
Foto: Anna-Lena Ahlström