I februari 2013 fick författaren, föreläsaren och den tidigare politikern Peter Örn det ödesdigra beskedet: prostatacancer. Med sin nya bok vill han berätta om sina erfarenheter av sjukdomen och framför allt att en cancerdiagnos inte behöver innebära att livet tar slut.
De första signalerna om att något inte stämde kom smygande. Mer frekventa toalettbesök på natten. Urinstrålen var svagare och kändes nästan lite fladdrig. Peter upplevde också en diffus känsla i underlivet. PSA-proverna visar på relativt låga värden men i början av 2013 görs en biopsi. Någon månad senare kommer provsvaren som visar att han har cancer i prostatan. Men, cancern hade inte spridit sig och läkarens besked var tydligt: han hade kommit i tid och kunde botas med en operation. Omtumlad, men säker på sitt beslut tackar Peter ja till att operera bort prostatan, även om det medför risker. Han hade redan bestämt sig och det var ett beslut baserat på månader av research då han läst på om de olika behandlingsalternativen.
– Det är också något jag vill råda andra till. Lär dig så mycket du kan om sjukdomen. Har du cancer hamnar du i svåra beslutssituationer där du bland annat måste välja en behandlingsmetod tillsammans med läkaren. Ofta är man väldigt omtumlad och då kan det vara svårt att vare sig ställa rätt frågor eller förstå svaren, och då hjälper det att ha försökt greppa det bättre innan.
Medan planerna för operation fortskred försökte Peter leva på som vanligt så gott det gick och hantera livet med sjukdomen. Han beskriver det som att vara som två personer samtidigt. Den ena delen av honom anammade en pragmatisk sida som tog tillvara på erfarenheten från arbetslivet med planering och att gå igenom förloppet steg-för-steg.
– Den andra sidan av mig var en livrädd liten grabb som den vuxne mannen i mig försökte trösta. Jag var skakad i mina grundvalar.
Stödet från familj och vänner var ovärderligt, berättar han. Peter tog även kontakt med en psykolog som hjälpte honom hantera känslor och tankar under sjukdomen. Han lyfter också fram Prostatacancerförbundet och dess föreningar.
– Där kan man få bra stöd och möjlighet att samtala med andra män. Flera föreningar har också anhöriggrupper.
En sjukdom i det tysta
För ett år sedan fick Peter idén att skriva en bok om sina upplevelser, för andra män och deras familjer i liknande situation. I Prostatacancer – en bok om hopp berättar han om sin egen resa som varvas med praktiska råd och intervjuer med läkare. Varje år upptäcks 10 000 nya fall av prostatacancer. Men trots att det är den vanligaste cancerformen i Sverige är det många män som är tysta kring sin sjukdom.
– Kanske är vi män ovana att tala om detta intima, säger Peter. Överlag är nog män mindre benägna att söka vård. Hela min bok är en uppmaning om att inte vänta med att gå till läkaren. Ta ansvar för din hälsa och lyssna på kroppens signaler. Om du känner att något inte stämmer, sök vård och ta alla prover även om det kan väcka ängslan.
Det finns också en tystnadskultur kring de komplikationer som kan uppstå efter cancern. En operation av prostatan kan leda till problem med inkontinens och impotens. Besvär som kantas av skamkänslor och förtegenhet men som går att behandla påpekar Peter.
– Jag har hört berättelser om män som isolerar sig för att de inte kan hålla igen urinläckage, om förhållanden som tystnar för att männen accepterar impotens. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns medicinsk hjälp att få. Besvären kan också vara övergående. Det går också att ha ett fungerande samliv även om sexualiteten inte är som förut. Isolera dig inte och låt inte tystnaden ta över.
Peter har flera gånger fått höra att han är modig som berättar om cancern. Men det är inte något han känner igen sig i, däremot kan det vara det faktum att han vågar vara sårbar som väcker känslor.
– Sårbarheten tror jag att män vågar visa när de väl möter andra i liknande situation och där de känner samhörighet.
Livet efter cancern
Några månader efter operationen konstaterade läkaren att allt såg bra ut. Han var botad. Idag är Peter frisk och är i fysiskt fin form. Men tanken på att sjukdomen kan komma tillbaka finns ofta närvarande som ett slags resonansbotten. Men den har också gett honom en stor tacksamhet över livet.
– Det finns en märklig samhörighet mellan människor som har haft cancer. Man lever med ovisshet och samtidigt vetskapen om att tiden är utmätt. En viktig erfarenhet av den här sjukdomen har därför varit att jag vill ta tillvara på tiden. Mycket har skalats av och det som är meningsfullt träder fram desto tydligare: närheten till de man älskar liksom de små stunderna i vardagen. Årstidernas växling, koltrastens sång, smaken av en kopp kaffe. En dag ska jag dö, men varje annan dag ska jag leva. Det är också huvudbudskapet i min bok: livet är inte slut när du får cancer, du har fortfarande livet framför dig.
Foto: Ekelids Förlag