Search for content, post, videos

Våga prata om prostatan

Trots att prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män är det långt i från alla män som vill prata om det. Att tala om prostatan är fortfarande tabubelagt för många.  

I dag lever sjuttiofemtusen män i Sverige med att ha eller ha haft prostatacancer. För några årtionden sedan var det ganska tyst om sjukdomen, medan det på senare år har blivit allt fler diskussioner kring prostatacancer. Men sjukdomen är, trots att oddsen för överlevnad också är goda, fortfarande ett mycket laddat och känsligt ämne. Konsekvenserna efter en operation av prostatacancer är många gånger urinläckage och bristande förmåga till sexuellt umgänge, något som alla inte gärna vill prata om.

– De flesta berättar om sin cancer, om än oftast i en liten snäv krets. Men jag möter också en del män som har sjukdomen som familjens hemlighet, säger Kent Lewén, ordförande i prostatacancerföreningen
Viktor.

– De talar inte om det för sin arbetsgivare, för arbetskamrater och vänner för att man känner att det är tabu. En man berättade att han inte ville bli behandlad på annat sätt än med mediciner. Han var rädd för att riskera sin manlighet. Tyvärr finns han inte kvar med oss i dag.

Svåra biverkningar

För några år sedan drabbades Kent Lewén själv av den aggressiva formen av prostatacancer. Men efter både operation och efterbehandlingar mår han i dag bra och arbetar med frågor som rör prostatacancer och vad sjukdomen för med sig för många män. En stor del av det som många kan uppleva besvärande och skamligt är de följder som sjukdomen för med sig, såsom risken för inkontinens och impotens.

– Urinläckage är bland det jobbiggaste man kan råka ut för, delvis för att det så klart är svårt rent praktiskt. Men framförallt för att oförmågan att hålla tätt många gånger blir svårt socialt. När det gäller den sexuella driften finns det ofta en acceptans för att den går ner men det finns samtidigt en rädsla
för hur det ska påverka ens relation, säger Kent.

Uppmärksammat i media

De senaste åren har tystnaden kring prostatacancer ändå börjat brytas, bland annat tack vare mer kunskap, kampanjer och uppmärksamhet i media. Cancerfonden har drivit Mustaschkampen som samlade in 32 miljoner kronor till forskning. Inspirationen kom från det australiensiska arrangemanget Movember där man under november månad manifesterar kampen mot cancern med hjälp av mustascher. Dessutom har svenska kända profiler som Gert Fylking, Robert Aschberg och Kennet Andersson engagerat sig för att få fler att prata om sjukdomen. Skivbolagsdirektören Bert Karlsson gick ut offentligt i media och berättade om när han själv drabbades.

– Jämfört med tidigare har tabut försvunnit en hel del, säger Ralph Peeker, professor och överläkare i urologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

– Numera behandlar vi väldigt många som drabbats av prostatacancer och det debatteras desto mer, vilket gör att sjukdomen sakta men säkert avdramatiseras. Dessutom har väldigt prominenta och kända personer gått ut offentligt med sin sjukdom som troligtvis gör att fler känner att de vågar prata om det.

Hjälp och stöd

Kent Lewén anser också att det är en mer positiv utveckling vad gäller öppenheten kring prostatacancer, tack vare kampanjer och uppmärksamhet i radio och tv. Trenden tror han har fått fler män att våga tala om det och att ta steget till att få hjälp.

– Män pratar nog generellt sett inte lika mycket om känslor som kvinnor, dessvärre. Men när jag själv berättade om min sjukdom fick jag väldigt positiv respons från andra män som varit dragit sig för att söka vård. Det behövs fler som går ut och pratar om det, visar man ett ansikte bakom sjukdomen blir det inte lika skrämmande och konstigt, säger Kent.

– Det finns mycket hjälp att få. Vi har till exempel 25 prostatacancerföreningar runtom i landet. Ring någon av dem om du som man är orolig och ställ alla frågor du har. Vi är rustade för det med såväl sexologer som möjlighet till samtal och möten med andra män som går igenom sjukdomen och får behandling. Jag själv har lärt mig att livet går vidare, även om det inte ser likadant ut som det gjorde innan.

FOTO Torsten Sundberg