Vi är många som läst om Pamela Anderssons kamp mot cancern. Trots operation har läkarna inte lyckats få bort hela hjärntumören. Men i somras kom beskedet, nu vilar tumören och hon kan, som hon säger härvara i nuet men också försiktigt se framåt.
Det är drygt två år sedan journalisten och chefredaktören för Topphälsa Pamela Andersson föll ihop i joggingspåret. Prover visade att det var en svår hjärntumör. Med sina rötter i sportvärlden bestämde hon sig för att ge cancern en match genom att bygga upp sin kropp innan operationen. Den träningen fortsätter, även om den nu sker på en nivå hon klarar av.
– När beskedet kom att tumören stannat av blev jag lättad över att slippa cellgifterna, trots att jag inte vet hur tumören kommer att bete sig. Samtidigt vill jag att den jädra tumören försvinner, jag vill bara bli frisk. Men risken finns hela tiden att den väcks till liv igen, även om läkarna inte kan säga när. Så nu firar jag livet istället. Det är ett nytt kapitel, säger Pamela som också är aktuell med boken ”Jag ska inte dö idag”, där tio kronor av varje såld bok går till Cancerfonden.
Träning ger mental styrka
Motion och träning är hela tiden i fokus för Pamela, och den har enligt henne betytt allt för hennes mentala styrka.
– Som nu till exempel, jag har väldigt ont i både ben, fötter och händer. Men, det blir sakta bättre och jag tränar det som är möjligt och jämför bara med mig själv och ingen annan. I helgen gick jag till exempel sju kilometer med stavar i hyggligt tempo. Att orka detta kändes helt fantastiskt roligt. Träningsvärk är bra, då vet man att muskeltillväxten fortsätter. Med pulsband, som jag bär dygnet runt, går det att hålla koll på hur mycket kroppen orkar. Sedan har jag naturligtvis stor hjälp av min älskade man Christer Skog, som är före detta förbundskapten för skidlandslaget och där-med ”proffs” på att se till att träningen är på lagom nivå. Jag äter också riktig mat, inga lightvarianter utan riktigt smör, fisk, kött och grönsaker. Jag tror inte ett dugg på alternativ medicin, utan gör precis det läkarna säger åt mig att göra. Jag är i de bästa händer på Karolinska Sjukhuset.
Håll fast vid målen
När man hör Pamelas historia kan man fråga sig hur hon orkar kämpa och vart hennes envishet kommer ifrån?
– Jag har nog alltid varit framåt, satt upp mål och sedan hållit fast vid dem. En barndomsvän skickade nyligen ett foto av en sådan där vänskapsbok och redan som tioåring hade jag fyllt i journalist som framtidsjobb. Sedan har min farfar, som dog 96 år gammal, betytt en hel del. Han hade ingenting men blev så småningom både stor åkeriägare och kommunalordförande för centern i Nordanstig. De samtal vi hade om politik, samhälle och idéer vid hans köksbord har betytt mycket för mig.
Framöver, hur ser din jul, vår och allt som vi andra “friska” tänker på så här på hösten?
– Nu, när tumören sover, har jag börjat våga planera framåt igen. Det känns stort. Jag kan inte tänka på döden hela tiden, då förstör jag de dagarna jag har kvar. Så jag ser fram emot februari för då tänker jag vara på plats vid skid-VM i Falun.